Handdukar!

Vacker 50-tal. Observera den vackra kvistbården.

Jag är patetiskt förtjust i handdukar - gärna kökshanddukar av olika slag; glas, hand, vanlig, grov. Eller linnehanddukar för badrummet. Och jag anser att handdukar är kulturhistoria som borde dokumenteras bättre. Och när jag har allt manglat och fint och liggandes i linneskåpet - ja, då känner jag mig rik.

Redan på 1950-talet skrev min favorit Gertrud Ingers en underbar bok vid namn Handdukar och duktyg och här finns många av de vanliga med; gåsögon, röda bårder m.m. Och mycket kulturhistoria. Mitt exemplar är utlånat så jag hänvisar till denna bild

2008 kom Ann-Kristin Hallgren med en modern variant - mer på tanke på lay-out för en hel del av de gamla godingarna finns med.

Själv har jag vävt dessa, skam till sägande i en teknik jag inte längre kommer ihåg. På en rulle ligger också 12 stycken i tuskaft och väntar på att bli klippta, namnade och inlagda i linneskåpet. En god vän och jag vävde för ett par somrar sedan dessa från ett mönster från den alltid lika inspirerande Vävmagasinet.

De vänstra har jag vävt själv - även påsk- och julvarianter. De rosa/vita/svarta är auktionsfynd. Bomull-linblandning.

Under tiden kan jag börja fålla och namna ett par fina handduksräckor som jag fått tag i via auktioner. De är nog - här får ni som vet gärna rätta mig - från 50-talet och är sådant som folk köpt men aldrig gjort vid. Underbar kvalité som inte går att få tag i idag. Jag gillar ju rosa så denna variant är jag särskilt glad över.

Hellinne är det med ålder? 50-tal??

Men fortfarande görs det handdukar av klass i Sverige. Jag tänker då på Klässbols linneväveri och det är från dessa jag köper mina nya glashanddukar - Manhattan av Peter Condue. Dyra är de, men väl skötta kan de hålla i generationer. Jag köper en då och då och namnar under sommarsemestern.

Stilren, vacker och vansinnigt bra att torka vinglas med!

Men herregud, hör jag någon ropa. Vad SKA du med alla dessa till? Tja, säger jag. Dels ÄR de kulturhistoria och av den anledningen underbara att äga. Men vi använder mängder med handdukar. Vi har inte diskmaskin -vill inte ha diskmaskin och torkar både disk och händer i köket. En sval linnehandduk till gäster och en annan för husfolk tycker jag är artigt sätt i badrummet. Och tro mig, hur många dussin jag än har så händer det titt som tätt att linneskåpet är tomt och handdukarna återfinns antingen i tvättunnorna eller i mangelkorgarna.

Men det är ju en helt annan historia.....

Folkdräktscirkel

Anne-Maries livstycke. Från Skånes sydöstra delar.

Ikväll var jag på en favoritaktivitet - folkdräktscirkeln. Eller cirkel och cirkel förresten. Den består av ett gäng kunniga damer som träffats under en ännu kunnigare dams ledning i hundra år, eller däromkring. Av någon anledning som jag fortfarande inte listat ut, blev jag inviterad att ingå i denna grupp för - tja, femtio ??? år sedan. Och tackade glatt ja. Och det har jag INTE ångrat.

Anitas underbara utskårssöm

För det första sys det. Mycket. Men långsamt. Så är det med folkdräkter. Anita, vår ledare, är fena på tillskärning och alla de där knepen som gör att det blir snyggt. Och så vet hon hur man sydde förr. Mia, textil museimänniska, uppmuntrar oss hela tiden att välja förlagor från samlingarna - ingen dräkt blir därmed den andre lik = precis som det var när man bar dräkter. Anne-Marie - sällsynt kunnig i bl a vitbroderi, kan hjälpa en när utskåren inte blir som man tänkt sig. Margareta har sytt en av de vackraste dräkter jag sett och håller på och komplettera med både det ena och det andra. Barbro kan som få vår historia och kan tala om vem som sytt vad och när och vem som har vad gömt i sina gömmor och som vi borde be att få titta på.

Här håller Margareta på med ett livstycke i ylle. Villand tror jag det är.

Kolla en så finurlig anordning! Här skall kjortel hängas på.

Ett härligt gäng, alla djupt intresserade av slöjd och hemslöjd. Inte blir det sämre av att vi fikar tillsammans och det brukar bli en veritabel fest. Idag serverade Barbro en härlig sallad bl a.

Här har jag lärt mig otroligt mycket. Inte bara att sy utan också om historien och så har jag fått ett utmärkt nätverk. Vi besöker också ofta utställningar tillsammans och flera är engagerade i dräktrådet. Någon dansar folkdans och känner till dräktbruket där.

Dessutom får man se så mycket. Idag hade Barbro med sig en gammal nattsärk med fina broderier på och Mia visade ett nyinköpt yllebroderat jynne som vi alla bara dreglade över.

Barbros fina skjortbroderi

Att sy för hand är sällsynt rogivande. Och vad gör det att det tar tid? Inte ett dugg. Själv förväntar jag mig att min blir klar 2028 - sen höst.

TS-dagen

Jobb, jobb, jobb - ja, mitt liv har varit fyllt av sådant de två senaste veckorna. Dels mycket på jobbet men också inläsning av böcker jag tar mig igenom för Kulturrådets räkning. Mycket roligt men intensivt - i synnerhet som flera böcker dök upp alldeles för sent.....

Men nu är det klart för denna gång och jag passade på att koppla av i lördags med att åka till TS-dagen. Med det menas Teleskop-service-dagen och är helt enkelt en astronomidag som mitt favoritastronomiföretag anordnar. I år lite reducerat eftersom föredragshållaren inte kunde ta sig hit från Brittiska öarna på grund av en viss vulkan som trilskas..... Och det var ju synd men mina observationspolare Mattias och Tobias och jag åkte ändå dit eftersom det är roligt att träffa andra och Hans och Berit som äger företaget. Så hade nog alla andra också resonerat för där var fullt med folk ändå.

Jag har länge funderat på att köpa ett mindre teleskop eftersom jag börjar bli trött på att släpa min 6"-tub med mig. Eftersom den dessutom är en reflektor så är det ganska lätt att speglarna kommer i oordning när man kör över stock och sten (som jag) och då blir det inga fina bilder. Och att fixa till speglarna (kollimera) är nog det tråkigaste som finns; man håller på i flera timmar och slutresultatet är ungefär som när man började.....

Jag har därför tittat på en liten refraktor (linsteleskop) och fastnade för en liten skönhet från William Optics. Inte gjorde det något att butiken hade extrapris på just denna under TS-dagen så jag slog till. Vinden ven när vi körde hem och jag trodde inte jag skulle kunna inviga teleskopet redan lördag kväll men ibland har man tur. Molnen drog bort och jag kunde skåda både Saturnus, Mars och Venus genom mitt nya teleskop. Och det var fantastiskt! Men ännu bättre blev Månen, en tunn skära omgärdad med Jordsken som gjorde att man anade hela skivan. Genom teleskopet och med en 8mm baaderlins var ytan knivskarp och kratrarna framträdde bättre än jag vet inte vad. Till och med kratrarnas förhöjda mittpunkt var distinkta.

Skall försöka fotografera med lilla refraktorn men behöver fixa lite med en adapter, så det kommer att ta ett tag.

Nu hoppas vi bara på fint väder så att vi kan träffas uppe hos Mattias i Älmhult - han har spanat in ett par riktigt mörka platser att observera från.

Så det var en dag väl använd. Och ett stort tack till både Hans och Berit för deras gästvänlighet och trevliga sätt!

"Inget slöjdande alls!", hör jag mina slöjdande vänner fnysa. Nej, inte själv men dottern i teleskop-huset är stickintresserad och besöker stickcaféer då och då. Förra året stickade jag på en näversjal och hon blev så intresserad att jag ordnade mönstret till henne. Vi pratade lite om den i år och så kom vi in på Citronen, som hon också blev intresserad av. Så nu ska vi utväxla ännu flera mönster..... Och det är ju perfekt! En dag när man kan kombinera astronomi och stickning kan ju bara vara en bra dag.

Lite folkdräkt....

Det går långsamt men framåt för folkdräkten. Nu håller jag på med kjortel och fållar den med röda band på insidan.

Jag kan inte låta bli att imponeras över med vilken noggrannhet man sydde kläder förr. Tänk att lägga ner ett sådant arbete på den osynliga fållen! Men plagget blev å andra sidan starkt och håller än idag där de finns på våra museer. Tanken var ju att dräkten skulle hålla och kunna ärvas - om inte i helt skick så i alla fall i delar.

Ja, imponerad är ordet.

Det är ett behagligt arbete, inte svårt, långsamt och man hinner tänka många tankar när man sitter och handsyr.

Bl a tänker jag på Jane Austen, som enligt flera biografier, var mycket stolt över sina jämna och fina stygn. Jag har sett en näsduk hon broderat och tro mig - hon hade all anledning att vara stolt. Och titta på det här lapptäcket som hon och hennes syster Cassandra sydde till mamman!

Så duktig är inte jag men är nöjd ändå.

Nu väntar jag på nästa ledighet med mycket ljus - då MÅSTE särkens vitbroderi bli klart.

Citronutställning

Är inne i en hysterisk läsperiod men mängder av böcker som skall plöjas igenom och bedömas. Mycket ointressant, väldigt mycket elände och så de där pärlorna som man aldrig kommer att glömma!

Hann i alla fall med ett besök på skärtorsdagens stickcafé. Eva på Helylle har just ordnat alla Citroner till en trevlig utställning. Så fint det blev! Och en sådan trevlig vernissage med påskgodis och påskmust!

Roligt är också att man kan få rösta på den man tycker bäst om och jag föll för ett par rosa varianter (underligt, inte sant??) men kan inte bestämma mig för vilken av dessa jag lägger rösten på. Tur att man har hela april månad på sig att vela. Den ena av dessa är i alla fall stickad av Joyful Knitting, det tror jag att jag listade ut.

Nehej. Tillbaka till den sköna (?) litteraturen.

Ann-Mari Nilsson på besök!

I onsdags hade jag förmånen att få lyssna till Ann-Mari Nilsson, designer som nu givit ut boken Sticka mössor, vantar, sockor utgiven på Hemslöjdens förlag.

Vi som tidigare har tittat i boken vet att den ger ett gediget och lite tidlöst intryck. Här finns olika varianter och - vilket är förnämligt - svårighetsgrader på mössor, vantar och sockor. Mycket utgår från Ann-Maris egen textila uppväxt och vi som gillar skånsk textilhistoria hittar rötter i denna mylla på en del plagg.

Roligt var att få höra hur det gick till att göra boken; hur Ann-Mari hamnade i allt större tidsbrist (så är det ju alltid med stora projekt) och till slut fick sitta och sticka både jul- och nyårsafton. Och att det bakom varje färdigstickat plagg minsann finns ett eller flera upprepade och förkastade.

Ann-Mari hade med sig sina arbetsböcker och vilken fröjd det var att få titta i dem. Så här såg alltså utkasten ut! Och så mycket som blev eller inte.

Vi fick också förklaring till bokens tidlösa intryck; här finns inte en enda avfotograferad människa och man har försökt hålla bokens lay-out så ren som möjligt. Det är klokt tycker jag. En bok som ser daterad ut lånar/köper folk oftast inte. Inte förrän den blir VÄLDIGT gammal - då blir det kul på ett annat sätt.

Jag har själv inte stickat något ur denna bok men eftersom jag är en långsam stickerska är det kanske lämpligt med en mössa och vantar under sommaren. Det finns då en minimal chans att det blir klart till nästa hemska snövinter......

Den enda missen var att Ann-Mari inte fick så väldigt mycket tid på sig - det här var ju ett årsmöte och andra skulle också säga sitt. Jag och flera med mig hade gärna lyssnat längre. Ett studieförbund och jag har därför planer att be Ann-Mari komma till Kulturhuset Vita skolan i Östra Göinge till hösten.

Nya projekt

Jaha, nu har jag börjat på ett nytt projekt: en SPEDETRÖJA. Länge har jag gått och suktat efter en sådan och tittat på Inger Ohlssons alla vackra exemplar. Ett föreläsararvode i den trevliga formen av en presentcheck på Helylle gjorde att jag gjorde slag i saken. Och nu har jag stickat hela fyra varv i det underbara Röros lamullgarn och med stickor 1,5. Det kommer att ta tid men så härligt det är att sticka tunt och med fina stickor.

Tror att jag redan vet vilket band jag vill dekorera med när jag blir klar - sådär 2023 på senhösten. Antingen det rosa (ingen som känner mig blir väl förvånad) eller det vackra svarta med röda blommor. Eller ett blått som jag fick från Kina. Eller något annat.

Men jag har ett par år på mig att fundera över detta delikata problem. Tror jag.

Å andra sidan har Traveling Woman vuxit en aning och jag har börjat på första mönstervarvet. Men sedan anlände Röros till mitt hem och förstörde takten.

Så kan det gå.

Går gör det däremot inte med stjärnorna. Idag är det NÄSTAN stjärnklart men å andra sidan är det orkan.

Snart tror jag på en intergalaktisk konspiration. Det är säkert Vogonerna eller Borgerna eller några andra lika illasinnade typer som ställer till det.