Obströja klar!

Sådär ja!

Nästan samtidigt som boken levererades blev också min tjocka tröja klar. Jag har slitit med den och det har brådskat eftersom tanken är att den skall ersätta en gammal nött tröja som jag nästan bara använder när jag observerar stjärnhimlen.

Tröjan är sticka i Hillesvågs underbara Trollgarn och mönstret kommer från Nina Sagulins Sticka (2006)

Jag är nöjd. Förvisso har jag missat att vrida en fläta men tröjan är varm och testades igår under realistiska förhållanden när jag rattade in Jupiter, fyra av dess månar samt försökte hitta en galax i närheten. Galaxen återfanns aldrig - det var helt enkelt för ljust i månens sken, men så trevligt det var att stå ute igen.

Är man det minsta lilla stressad så är en natt i stjärnornas och galaxernas sällskap att rekommendera. Man kan helt enkelt inte stressa vid teleskopet utan allt måste få ta den tid det tar. Och ibland längre.

Välkommen!

Välkommen till min nya blogg!

Det var löjligt att tro sig kunna både skriva klart en bok och starta en blogg samtidigt. Det gick helt åt skogen. Nu är boken klar och jag känner att det nu finns tid för bloggen.
Här kommer jag att blogga om mina tre stora intressen:Litteratur i många former - högt som lågt, stort som smått. Astronomi och astrofotografering på amatörnivå. Slöjd av flera textila inriktningar. Från små stickprojekt till en hel folkdräkt.
Med andra ord: dags för ett nytt liv.

Etiketter:

Äntligen!

Det är inte bara Fylking som kan utbrista detta magiska ord. Nu kan jag det också.

I torsdags kväll damp första exemplaret av min nya bok ner i brevlådan. Jag tycker att Ingrid Hollenby på Btj förlag har gjort ett fantastiskt arbete med lay-out och finslipning överhuvudtaget. Den ser läcker ut, helt enkelt. Helt annorlunda än gamla upplagan.

Jämför själv!

Så här är den då. Fem nya författarporträtt bl a Adriana Trigiani, Marcia Willett och Erica James. Och så har nutidsromantiken fått sina två första manliga författare: Nicholas Sparks och Robin Pilcher, som går i mammas lukrativa fotspår.

Mest spännande har dock varit att skriva det nya kapitlet om äldre svensk herrgårdsromantik. Genren har ju länge setts ner på men jag kan försäkra att här finns många fina guldkorn, skrivna av damer som faktiskt bodde på herrgårdarna, deltog i gårdens arbete och således vet vad de talar om. Ingen ytlig romantik här inte!

Intressant är att vurmen för herrgårdsliv kan uppvisa sådana ytterligheter. För den ena, säg Annie Åkerhielm, var den en naturlig startpunkt för nazistisk böjelse och rasism. För den andra, t ex Victoria Benedictsson, var den ett bevis på demokratiskt framåtskridande, teknisk innovation och tankens frihet.

Men så har det väl alltid varit. Människan ser det hon behöver se för att den egna historien skall bli tillfredsställande.