Äntligen stjärnklart!

Kom hem sent från jobbet men kunde inte motstå att snabbt slänga upp ett teleskop eftersom det var stjärnklart för första gången på evigheter. Så jag tog min EQ-6 men hängde bara på min lilla 6". Och så kameran - för det var ju så länge sedan och det är ju ändå helt hopplöst att observera när månen skiner en rakt i nyllet hela tiden. Men go-ton (som jag egentligen inte gillar - det är bara för mesar, man skall kunna hitta själv) uppförde sig exemplariskt så jag fick åtminstone en bild på Orionnebulosan och så kunde jag inte motstå Månen. Orionnebulosan är oskarp, vilket syns men Månen är bättre. Jag försökte också pejla in galaxerna M81 och M82 ovanför Karlavagnen men eftersom dessa taskigt nog hade placerat sig ovanför min skorsten ur vilken det strömmade rök så blev bilderna intressanta ur konstnärligt perspektiv men totalt värdelösa ur astofotografiskt.

Men det kvittar. Det var härligt att vara ute en stund igen. Och dottern kom med en kopp rykande choklad ur Muminmuggen - bara det förgyller tillvaron.

Märta Måås-Fjetterström

Märta Måås-Fjetterström flyger igen!

Bilden lånad från http://www.mmf.se/nyttgalleri/pages/stjarnflossa.htm

Så har jag också äntligen sett den - utställningen på Liljevalchs om Märta Måås-Fjetterström, vår stora mattdesigner. Och det var en jättebra utställning som verkligen gav överblick av MMF och hennes efterföljare samt åt företaget. Östra Skånes hemslöjdsförening var för övrigt och besökte MMF i Båstad och det var en mycket spännande upplevelse.

Roligast var faktiskt det avsnitt i utställningen när man visade hur mycket MMF:s mattor kan tala med nutida designer - eller rättare, hur de samtalar med MMF. Ernst Billgren, Marie-Louise Ekman m fl. Och så hade man bett fyra stycken nutida konstnärer göra tolkningar av MFF:s "Heden" och min favorit var Rune Claesson Koinstos dimgrårosa variant som bara tonade ut och försvann.

Staffan Stalledräng var ju så underbar att få se i verkligheten men bäst var faktiskt den lilla delen med Barbro Nilssons skapelser. Och det säger jag, den dagen jag hittar cirka 300 tkr liggande lösa och bara skräpar - då beställer jag en egen Stjärnflossa.

Tungt lastad!

Pga av det usla vädret har det ju inte blivit så mycket om amatörastronomi i denna blogg. Men igår hade vi besök av två av mina observationspolare och Tobias passade på att visa sitt senaste pågående utvecklingsprojekt.

Ett ständigt val man har att göra när man är ute är: skall jag fotografera eller ska jag observera? Detta försöker Tobias lösa genom att montera två newtonteleskop på samma montering. Den stora blå är en 10" skywatcher tänkt för observation och den lilla är en svart Celestron 6", tänkt för astrofotografering. På denna hänger en kamera och så är allt pyntat med lite guideteleskop och sökare. Lägg också märke till den lilla svarta lådan under 6" - det är en autoguider för att lättare följa objekten med hög noggrannhet.

Det mest häpnadsväckande är att monteringen faktiskt klarade av allt detta. Men eftersom paketet inte var riktigt parallellt så får Tobias gå hem och finjustera innan det kan användas till annat än att pryda mitt vardagsrum med.

Julmarknad på Regionmuséet i Kristianstad

Så avundsjuk man blir!

Ja, jag vet. Jag knypplar, broderar, syr folkdräkt och stickar och trivs med det. Det lilla jag hinner. Men så avundsjuk man blir på alla som är yrkesutövare och som kan visa upp det ena underbara alstret efter det andra och det på en

nivå som vi amatörer sällan når upp till. På Regionmuséet i Kristianstads julmarknad fanns det gott om saker att sukta efter.

För det första var Toveriet där och hennes underbara höns, muddar och kläder är bara så ljuvliga. En kollega till henne kom från Ungern och hans saker var i sanning spännande. Och i en helt annan stil.

Mikaels fina korgar vill man ha alla storlekar av och bäst är att han kommer att ha kurser i Östra Göinge till våren - både hos Vuxenskolan och på Vävstolsmuséet. Även vi i Östra Skånes hemslöjdsförening hoppas kunna engagera honom för en work-shop någonstans. Så det är bara att hålla ögonen öppna.

Jag var som sagt var där som representant för Östra Skånes hemslöjdsförening

och vi var ett trevligt gäng. Roligast var - som alltid - att träffa alla medlemmar på riktigt och höra vad de vill ha ut av föreningen. Och väldigt många blev sugna på yllebroderikurser när de såg Margaretas fina kudde och Evas lika vackra duk. Kristinas kurser i näver- och dominostickning kommer helt klart att bli fulla så många som frågade vad hon gjorde och om det inte var svårt? Roligt var också att Kerstina som UNG representant visade vävning i halm, till stötta hade hon mormor Barbro och Ellen, som skapat mönstret.

Eftersom vi alldeles nyligen skapat bloggen Lilliz för föreningen hänvisade vi folk dit för att se när kurserna skall hållas.

Själv knypplade jag på min sottrynevariant med picot - ett roligt mönster från nordöstra Skåne. En och annan frågade efter en kurs i knyppling men de flesta nöjde sig med att kommentera att 1. det såg svårt ut 2. det var vackert. 3. vad skulle man egentligen ha det till??? Svaren är 1. nej 2. tack 3. vet inte. Men roligt är det.

Folkdräktsdelar

Tycker att jag hållit på med att sy folkdräkt i evigheter men kommer ingenstans. Tog mig därför för att ta fram samtliga påbörjade delar och se hur mycket som faktiskt är gjort. Det här blev det nedslående resultatet:

Särkens nederdel är knäppt och klar. Borde alltså inte vara några större problem att slutföra.

Men den behöver en överdel och jag är klar med den kniviga utskårssömmen på särkens ovandel och NÄSTAN klar med båda ärmarna. Men det har varit ett jättejobb eftersom jag borde ha mycket bättre syn för att brodera utan problem. Och det jag fasar för är broderiet på det ännu finare linnet till kragen.

Spetsen är däremot knypplad och klar sedan år tillbaka

Och ser man på; livstycket är sytt så långt det går men måste nu vänta på att livkjolen blir så pass färdig att det skall sammanfogas med livstycket som då också måste få ett foder och prydas med band.

Livkjortels kilar är isydda, nu skall den syns upp och band på och sedan skall hela härligheten veckas (fast det heter något annat som jag just nu glömt bort). Till detta behöver jag en veckningsbräda som en god vän lovat göra efter mina mått.

Så var är problemet??

För många bitar halvfärdiga.

Skönt att åtmintone handskarna är klara - efter en förlaga som finns på Göinge hembygdsförening i Broby. Missa inte deras fina folkdräktsutställning om ni är i närheten. Eller se helt enkelt till att ni kommer i närheten.

Blir hög av garn!

Lingarn, brodérgarn, stickgarn, knyppelgarn..... ja, alla dessa vackra garner i olika kulörer gör mig hög. Vart och ett av dem representerar oanade möjligheter och det gör liksom ingenting att de bara ligger där till lyst år efter år. Jag VET ju att en vacker dag slår insikten till och man vet precis vad det skall omvandlas till!

Så blir det nog med det här underbara garnet som jag köpte på stickbutiken The Yarn shop. Garnet är väldigt tunt, är en blandning av silke och mohair och roligast av allt är att pärlor redan är inbäddade. Och så är det precis mina färger. Naturligtvis var det dyrt, så jag köpte bara ett nystan som får bli en liten mudd, liten slamsa att ha om halsen eller så drygar jag ut det med något annat. Expertisen på stickcaféet håller på att fundera....

The Yarn shop var ett väldigt trevligt ställe. Svårt att ta sig till även för oss utan rörelseproblem eftersom det ligger på andra våningen med världens brantaste trappa. Detta kompenseras när man väl nått andra våningen. I en liten lokal finns garn, garn, garn och mitt i rummet satt ett gäng kvinnor och stickade. Jag pratade med en av ägarna, Jordana Jacobs, som hälsade till alla stickerskor i Kristianstadstrakten.

Att flyga tur och retur New York tar tid så jag hade laddat upp med ett virkprojekt - tänkte att säkerhetskontrollen skulle ha lättare att acceptera en virknål än en rundsticka med två vassa ändar och en bra nylonlina emellan.... Min gode vän trodde sig förstå att jag höll på med två grytlappar och jag erkänner att det länge såg ut så. Men hux flux blev det faktiskt muddar av det hela. Mönstret är urenkelt och som gjort för tillfällen när man inte tror sig kunna tänka klart. Det är hämtat ur den fina boken Virka muddar av Maria Gullberg men i stället för hennes vackra rullkant har jag nöjt mig med en liten uddspets.

Paul Auster, Jane Austen och Siri Hustved

Hemkommen efter en fantastisk vecka i New York där två av höjdpunkterna gick i litteraturens tecken. En kväll bänkade vi oss för att lyssna på Paul Auster när han läste från sin senaste roman "Invisible". Det var en stark läsning av ett ganska vågat kapitel som handlade om två tonåriga syskons sexuella experimenterande men jag tyckte att både texten och framförandet bars av en inkännande förståelse och ömsinthet från författarens sida. Boken i sig lovar gott - jag har läst två tredjedelar och kan säga så mycket som att det är en stark läsning som dock inte slår New York-serien.

Lustigt nog medverkade Paul Austers hustru i nästa stora evenemang. Morgans Library - som äger en tredjedel av alla Jane Austens brev - öppnade en separatutställning kring just detta material samt manuskriptet till Lady Susan. Utställningen var mycket väl ordnad med en blandning av Jane Austens brev - förfärligt liten handstil - och kringmaterial som lättade upp det hela. Bl a hade muséet bett ett antal personer uttala sig på film om vad Jane Austen betytt för dem och vem ser vi inte exalterat utropa "Oh my God" över glädjen att få fingra på hjältinnans brev om inte just Siri Hustved.

Morgans Library har för övrigt mycket förtjänstfullt lagt ut mycket av sitt material kring denna och andra utställningar på nätet så titta gärna här:

http://www.themorgan.org/austen/

Bl a finns filmen utlagd här.

Obströja klar!

Sådär ja!

Nästan samtidigt som boken levererades blev också min tjocka tröja klar. Jag har slitit med den och det har brådskat eftersom tanken är att den skall ersätta en gammal nött tröja som jag nästan bara använder när jag observerar stjärnhimlen.

Tröjan är sticka i Hillesvågs underbara Trollgarn och mönstret kommer från Nina Sagulins Sticka (2006)

Jag är nöjd. Förvisso har jag missat att vrida en fläta men tröjan är varm och testades igår under realistiska förhållanden när jag rattade in Jupiter, fyra av dess månar samt försökte hitta en galax i närheten. Galaxen återfanns aldrig - det var helt enkelt för ljust i månens sken, men så trevligt det var att stå ute igen.

Är man det minsta lilla stressad så är en natt i stjärnornas och galaxernas sällskap att rekommendera. Man kan helt enkelt inte stressa vid teleskopet utan allt måste få ta den tid det tar. Och ibland längre.

Välkommen!

Välkommen till min nya blogg!

Det var löjligt att tro sig kunna både skriva klart en bok och starta en blogg samtidigt. Det gick helt åt skogen. Nu är boken klar och jag känner att det nu finns tid för bloggen.
Här kommer jag att blogga om mina tre stora intressen:Litteratur i många former - högt som lågt, stort som smått. Astronomi och astrofotografering på amatörnivå. Slöjd av flera textila inriktningar. Från små stickprojekt till en hel folkdräkt.
Med andra ord: dags för ett nytt liv.

Etiketter:

Äntligen!

Det är inte bara Fylking som kan utbrista detta magiska ord. Nu kan jag det också.

I torsdags kväll damp första exemplaret av min nya bok ner i brevlådan. Jag tycker att Ingrid Hollenby på Btj förlag har gjort ett fantastiskt arbete med lay-out och finslipning överhuvudtaget. Den ser läcker ut, helt enkelt. Helt annorlunda än gamla upplagan.

Jämför själv!

Så här är den då. Fem nya författarporträtt bl a Adriana Trigiani, Marcia Willett och Erica James. Och så har nutidsromantiken fått sina två första manliga författare: Nicholas Sparks och Robin Pilcher, som går i mammas lukrativa fotspår.

Mest spännande har dock varit att skriva det nya kapitlet om äldre svensk herrgårdsromantik. Genren har ju länge setts ner på men jag kan försäkra att här finns många fina guldkorn, skrivna av damer som faktiskt bodde på herrgårdarna, deltog i gårdens arbete och således vet vad de talar om. Ingen ytlig romantik här inte!

Intressant är att vurmen för herrgårdsliv kan uppvisa sådana ytterligheter. För den ena, säg Annie Åkerhielm, var den en naturlig startpunkt för nazistisk böjelse och rasism. För den andra, t ex Victoria Benedictsson, var den ett bevis på demokratiskt framåtskridande, teknisk innovation och tankens frihet.

Men så har det väl alltid varit. Människan ser det hon behöver se för att den egna historien skall bli tillfredsställande.