NU så!

Svart garn, tunnare än det vita och så samma gotlandsros. Nu tycker jag det blev bra. Kan stickas lite fastare dock. Men så här blir det. Skall lägga upp till riktiga muddar i eftermiddag.

Man ser ju tydligt skillnaden mot det vita i alla fall.

Nähä, inte nu heller!

Jag gnetar vidare med mina ev. rosenmuddar. Nu har jag gått ner i stickstorlek (2,5 - tror jag, min "mätsticka" har försvunnit i något korgdjup) och tycker det blev bättre så här. Man börjar faktiskt nästan tycka att det är en ros som är stickad. Bytte mönster också - det här är en gotlandsros och jag tror att dess mer kompakta form passar bättre. Men mönstret syns fortfarande dåligt så nu är nästa steg att göra om den sista varianten men med svart bakgrund.

Jag kan nog hålla på med det här till dödagar. Fast lite roligt är det att se de olika resultaten.

För att inte helt gå ner mig i rosenmuddsträsket så virkar jag en hexagon nu och en annan då. Hinner precis en på fikarasterna och det är riktigt trevligt att sitta och prata med kollegorna samtidigt som man virkar. Och de är alla mer eller mindre slöjdintresserade och kommer med uppmuntrande rop - och ett och annat gott råd.

Ibland blir det inte så bra!

Tror min cykel är någonstans i denna snöhög

Helgen har jag tillbringat med att skriva färdigt ett föredrag om "Förmedling av skönlitteratur" - en kurs som skall hållas på Bibliotekshögskolan i Borås. Eftersom jag känner till flera av kursdeltagarna ser jag mycket fram emot att få träffa dem och diskutera ämnet - flera är riktigt duktiga och brinnande kollegor som redan kan det mesta i ämnet (minst lika visionära och kompetenta som föredragshållaren).

Nåväl, jag behövde koppla av lite grann och började sticka en mudd i mönsterstickning. Min idé var att äntligen få använda det underbara rosaskiftande Kaunigarnet och låta mönstret skifta i alla dess nyanser medan bakgrunden skulle vara i rent vitt. Garnet är det inget fel på - det vita är Hillesvågs underbara Hifa 2 som nu också heter Ask. Och så det läckra Kauni som jag köpt på Helylle. Mönstret hämtade jag ur en riktig klassiker - Kerstin Lokrantz Korstygn på kläder från 1977. Jag tror jag broderat mig igenom hela den boken ett par omgångar. Men nu var jag på jakt efter ett enkelt rosenmönster och det hittade jag också.

Men som syns blev det inte bra. Mönstret framträder inte så disktinkt som jag önskat utan verkar utdraget, uttänjt och slarvigt helt enkelt. Och jag undrar varför. Kan det vara att jag har för tjocka stickor? Eller har jag (som inte brukar det) stickat för löst? Eller?

Tror jag provar en gång till men med tunnare stickor. Och så tar jag med mig slarvlappen till nästa stickcafé och frågar gurusarna (eller vad det kan heta i plural) till råds.

Under tiden - och på vägen upp till Borås - tar jag i stället fram en godisbit som jag nästan glömt att jag håller på med; ett par rosa muddar med eget pärlmönster på diagonalen. Garnet är Raumas Babygarn.

Citronen i mål!

NU är citronsjalen i mål och det har verkligen varit roligt att sticka den. Ja, om jag inte räknar de sista elva varven med 540 stycken maskor. Och värst var avmaskningsvarvet som tog nästan en hel timme. Nu är jag ju inte van och silkesgarnet slant än hit och än dit och ganska ofta ner i diket.

Men som sagt, nu är den klar och jag är nöjd. Borde naturligtvis sträcka ut eller göra något annat skumt som jag har dåligt koll på, så det får vänta.

Roligt är den, som sagt, och jag kan mycket väl tänka mig att sticka en till men då i tunt ullgarn. Inte nu dock.

Anne Frank har däremot ännu inte kommit i mål och tur är väl det - vi vet ju alla hur det går. Inläsningen vi lyssnar på är helt enkelt strålande och vi tar en skiva per kväll när vi är hemma.

Längtar nu efter att påbörja något nytt men kan inte bestämma mig. Ett par tjocka vantar i Nepal?? Var inne på Helylle idag för att hämta grått Nepal till dottern som vill sticka Bellas Mittens. "Varför skall bara hon få garn" tänkte jag och inhandlade raskt tre nystan till mig själv. I Nepal men rosa. Någon som är förvånad??

Fast kanske blir det ännu en spetsjal i det här underbara garnet från Chili Gredelin. Simone Charming heter det och charmerande är damen i allra högsta grad. 70% babyalpacka och 30% silke, 100 gram=800 meter. Undras hur mycket sjal det räcker till? Jag har surfat runt på olika stickbloggar och många har gjort väldigt fina sjalar men jag har ännu inte fallit för någon särskild. Någon som har något förslag??

Bunad!!

bilden lånad från Bunads hemsida

Efter en ganska jobbig början på arbetsveckan kom jag hem ganska slut men humöret blev genast bra igen. I brevlådan låg årets första nummer av den norska tidskriften Bunad. Den vänder sig helt klart till alla oss folkdräktsnördar och vi ägnar timmar åt att dregla över vitsöm, yllebroderier och svepande kjortlar. Sedan kan man som småtråkig svensk ibland reta sig över den norska äppelkindade-nu-skal-vi-alle-gå-på-tur-mentaliteten men det är egentligen inget annat än ren avundsjuka. Tänk ett helt land där folkdräkterna verkligen används, nytillverkas och ingår i folks medvetande. Det måste vara härligt.

Än roligare är att Bunad nu ganska ofta ger sig över gränsen till Sverige i sina reportage - kanske för att vi är ganska många läsare här. I det här numret handlar flera artiklar om Skansen och bl a möter vi denne vackre hälsingbonde i sin fina dräkt. Ett annat parti handlar om kvinnodräkten från Mockfjärd i Dalarna. Vackert och förtrollande i alla sina starka färger.

Roligast var ändå artikeln om en mansdräkt från 1600-talet och Shetlandsöarna. Vi som sysslar med folkdräkt vet ju att dessa aldrig sett likadana ut från person till person. Och vi vet också att de förändrades över tid. I denna gamla dräkt (rekonstruktion) kan man ändå se drag som sedan levde vidare.

Ja, som sagt, kvällen är räddad! Och den blir än mer så när jag hittade följande fina vitsömsbild från en utställning som visades på Vinslövs hembygdsgård Västergårda förra sommaren - titta ett sådant enkelt och vackert broder - fullt möjligt att göra än i dag. Passa gärna på och besök Västergårda någon gång när där är öppet - de har en hel del intressant textil och har nyligen ordnat samlingarna på ett bra sätt.

Inte-OS-stickning!

Jaha, nästan alla vänner verkar ägna sig åt att se på OS och sticka. Dottern och jag är lindrigt intresserade av att se sport - motionerar däremot gärna och älskar Friskis. Så vi har bildat klubben "våga-vägra-OS" och förklarar helt frankt att vi ger fullständigt sjutton i om och i vad Sverige vinner medalj.

Så vi kommer att köra en kultur-stickning i stället där vi lyssnar på Anne Franks dagbok och stickar. Dottern läser om andra världskriget i skolan och är helt tagen av alla fruktansvärda händelser som inträffade och vill nu veta mer.

(notera dotterns egenhändigt stickade sockor)

Vad vi stickar? Dottern skall fortsätta med sin dominostickade väska och jag kämpar vidare med citronsjalen. Nu skall jag precis börja på rapport nummer fem - den sista. Fast känner jag för det gör jag nog både en rapport sex och sju också. Som vanligt hjälper katten Aerin till.

Så nu kör vi igång! Första loppet = första kapitlet = första skivan.

Vitt är vackert!

När jag behöver gå ner i varv finns inget bättre än att bläddra i en vitbroderibok. Finns det något vackrare? Alla dessa jämna, fina stygn som bara finns där på sitt vita underlag. Vilken möda, vilken skaparkraft! Och vilken ro det ger.

Vitbroderier har fått en renässans. Jag ser det i en ganska nyutkommen bok som heter Brodera i vitt av Marie-Noëlle Bayard (2008). När såg vi senast en bok om vitsömnad? Länge, länge sedan. Men jag tror att det är känslan av att vi är uppe i en hektisk livsstil med miljarder måsten och biljoner val som gör att vi längtar till det rena, enkla och samtidigt diskret vackra.

Så försök få tag i den här boken och njut! Här finns en hel del broderier som känns ganska traditionella och storståtliga (och som därmed också tar en hel del tid att göra) men en hel del är minimalistiskt och stiligt - som broderier på bilden ovan.

Min kärlek till vitbroderiet kom när jag på 80-talet hittade boken Brodera vitt på vitt av Elsie Svennås på Hästveda bibliotek. Jag vet inte hur många gånger jag lånade den och så småningom började jag även brodera - valhänt och fult men ändå.

Nu är jag själv lycklig ägare till denna bok som jag tycker är en textillitteraturens klassiker. På bilden nedan visar jag ett av paradexemplen - ett äldre broderi som Lena Nessle förälskade sig i. Men mycket annat känns förunderligt modernt - som knapphålsbroderier som hade kunnat ingå i den nya boken.

Att det sedan inte är lätt för trötta ögon att brodera vitt på vitt kan vi hålla tyst om. Mitt broderi i skånsk utskårssöm på folkdräktssärken tog evigheter att göra - och är inte klart än. Men vackert blir det. Det säger jag fastän jag gjort det själv. Och fastän bilden är väl suddig.

Mormorshexagoner och kompassrosor

En trevlig söndag fylld med förberedelser inför ett föredrag om "Herrgårdsromantik" (som inte är så värst romantisk för övrigt) och lite textilt knåpande. Först har citronsjalen fått sig en omgång så nu är jag ÄNTLIGEN på rapport fyra. Jag har dessutom just slutfört det där jättevarvet där man i princip dubblerar antalet maskor. Phu!

Men jag har påbörjat ett nytt "jag-vet-inte-vad-jag-ska-göra-när-jag-inte-orkar-läsa-mer-när-jag-sitter-på-tåg"-projekt. Ett sängöverkast i momorsrutor, men hexagoner i stället för de vanligare fyrkanterna. Det är ett arbete som får ta, ska ta och kommer att ta väääääääääldigt lång tid att slutföra. I färgerna rosa och grått - naturligtvis, annars hade det inte passat in i mitt hem. Men det är ett roligt pyssel och precis så snabbvirkat som jag kom ihåg från min ungdom. En ruta när man kommer trött hem från jobbet är perfekt.

Garnet är det underbara Raumas finullsgarn och det fina i kråksången är att jag kan köpa ett nystan då och ett nystan då. Det gör ju inget att det inte är samma färgbad.

Medan jag satt här med dator, garn, virknålar och stickor kom en god vän på besök för att stolt visa upp sitt projekt med kompassros. Han gillar sjön, har egen båt och har letat efter ett påslakan med en kompassros på - det passar ju hans maritima läggning. Men inte fanns det någonstans. Inget att hänga läpp för. Istället köpte han tyg i samma kvalitet, gjorde ett eget mönster i papp (ja, han är konstruktör och byggare också), klippte till och började sy. Själv hade jag fasat för alla dessa intrikata vinklar men den gode vännen Tobias angrep helt enkelt mammas symaskin och började. Resultatet syns här - riktigt imponerande.

Och den som trodde att han nu enkelt hade tänkt applicera det hela på en hel bakgrund har fel (så hade jag gjort). Här skall klippas och sys en miljon vinklar till, för som han sade, "det hade varit att fuska annars".

Hmmm....... jag tror att den svenska skolslöjden kan räkna en seger i det här fallet. Tobias hade inte umgåtts med en symaskin sedan skolslöjden för femton år sedan men det han då lärde sig satt fortfarande kvar (han säger "tack Karin" via mig och hoppas hon finns här ute i cyberspace).

Och här inspekterar Aerin det hela. Hon har - som den katt hon är - placerat sig i centrum.

Award och citronsjal

Queen Mudd har förärat mig mitt livs första bloggaward och det tackar jag väldigt mycket för. Skall nu bara se om jag förstår hur det hela går till:

Så här går det till:
*kopiera awarden från givarens blogg - det har jag gjort
*länka personen som du fått den av - har jag också gjort här ovan
*berätta sju intressanta saker om dig själv - ska jag göra nedanför
*välj sju bloggar som du vill ge den till - svårt men ska försöka göra det på ett bra sätt
*länka till dem - länkarna finns i texten där jag beskriver dem.
*lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award.

Jaha! Sju saker om mig som ingen känner till. Kan bli svårt - eller lätt - det beror ju på hur bekant man är med mig. Men jag försöker:

1. Samlar på flickböcker från 20-60-talet, gärna nordiska. Vet inget som säger så mycket om tiden och tidens fördomar som denna litteratur.

2. Anser att Svenska Akademien skall tillägna Jane Austen Nobelpriset i litteratur postumt. Även om stadgarna säger att man inte kan dela ut det postumt. Emma Thompson kan få ta emot det iklädd empireklänning.

3. Får aldrig nog av teleskop. Har en 10" och en 6" men börjar nu snegla på en liten fin refraktor.

4. Älskar opiumvallmor av blekrosa sort och skulle kunna fylla trädgården med dem.

5. Förstår inte varför jag inte äger en 1700-talsherrgård i Norfolk, England.

6. Blir på gott humör när jag öppnar mitt ombyggda kartskåp där jag förvarar alla brodérgarner i strikt material- och färgordning.

7. Ställer surdegar på kaminen för att få dem att jäsa ordentligt. Har chockat en eller annan granne med detta.

Och nu till dem som jag vill skicka awarden vidare till; svårt eftersom många som är mina favoriter redan har fått den men här är ett par favoriter till:

1. Broderibloggen - fantastiskt fin blogg av en urduktig brodös som gärna visar egna alster. Ser att hon också just fått denna men hon får stå kvar ändå.

2. Med nål och tråd som glatt slänger sig mellan enorma yllebroderier till borttappade vantar.

3. Kia som bloggar för Chili Gredelin, som säljer de underbaraste garner. Många tips och idéer.

4. Maria som blommar ut i skojiga projekt.

5. Fröken Slöjd som är världens trevligaste månadsbloggare.

6.Ullhärvan som också gör vackra saker - hela tiden och man blir så inspirerad.

7. Populär Astronomi som inte är en kreativ blogg i awardens mening men som ger mig både inspiration, kunskap och vilja att omsätta än fler galaktiska objekt i nål och tråd.

Citronsjalen artar sig för övrigt även om det går långsamt framåt. Hade tappat en maska och fick inte rätt på det men snälla Eva på Helylle hjälpte mig tillrätta. Så två och ett halvt parti är klart av fem.