Mormorshexagoner och kompassrosor

En trevlig söndag fylld med förberedelser inför ett föredrag om "Herrgårdsromantik" (som inte är så värst romantisk för övrigt) och lite textilt knåpande. Först har citronsjalen fått sig en omgång så nu är jag ÄNTLIGEN på rapport fyra. Jag har dessutom just slutfört det där jättevarvet där man i princip dubblerar antalet maskor. Phu!

Men jag har påbörjat ett nytt "jag-vet-inte-vad-jag-ska-göra-när-jag-inte-orkar-läsa-mer-när-jag-sitter-på-tåg"-projekt. Ett sängöverkast i momorsrutor, men hexagoner i stället för de vanligare fyrkanterna. Det är ett arbete som får ta, ska ta och kommer att ta väääääääääldigt lång tid att slutföra. I färgerna rosa och grått - naturligtvis, annars hade det inte passat in i mitt hem. Men det är ett roligt pyssel och precis så snabbvirkat som jag kom ihåg från min ungdom. En ruta när man kommer trött hem från jobbet är perfekt.

Garnet är det underbara Raumas finullsgarn och det fina i kråksången är att jag kan köpa ett nystan då och ett nystan då. Det gör ju inget att det inte är samma färgbad.

Medan jag satt här med dator, garn, virknålar och stickor kom en god vän på besök för att stolt visa upp sitt projekt med kompassros. Han gillar sjön, har egen båt och har letat efter ett påslakan med en kompassros på - det passar ju hans maritima läggning. Men inte fanns det någonstans. Inget att hänga läpp för. Istället köpte han tyg i samma kvalitet, gjorde ett eget mönster i papp (ja, han är konstruktör och byggare också), klippte till och började sy. Själv hade jag fasat för alla dessa intrikata vinklar men den gode vännen Tobias angrep helt enkelt mammas symaskin och började. Resultatet syns här - riktigt imponerande.

Och den som trodde att han nu enkelt hade tänkt applicera det hela på en hel bakgrund har fel (så hade jag gjort). Här skall klippas och sys en miljon vinklar till, för som han sade, "det hade varit att fuska annars".

Hmmm....... jag tror att den svenska skolslöjden kan räkna en seger i det här fallet. Tobias hade inte umgåtts med en symaskin sedan skolslöjden för femton år sedan men det han då lärde sig satt fortfarande kvar (han säger "tack Karin" via mig och hoppas hon finns här ute i cyberspace).

Och här inspekterar Aerin det hela. Hon har - som den katt hon är - placerat sig i centrum.