Folkdräktsdelar

Tycker att jag hållit på med att sy folkdräkt i evigheter men kommer ingenstans. Tog mig därför för att ta fram samtliga påbörjade delar och se hur mycket som faktiskt är gjort. Det här blev det nedslående resultatet:

Särkens nederdel är knäppt och klar. Borde alltså inte vara några större problem att slutföra.

Men den behöver en överdel och jag är klar med den kniviga utskårssömmen på särkens ovandel och NÄSTAN klar med båda ärmarna. Men det har varit ett jättejobb eftersom jag borde ha mycket bättre syn för att brodera utan problem. Och det jag fasar för är broderiet på det ännu finare linnet till kragen.

Spetsen är däremot knypplad och klar sedan år tillbaka

Och ser man på; livstycket är sytt så långt det går men måste nu vänta på att livkjolen blir så pass färdig att det skall sammanfogas med livstycket som då också måste få ett foder och prydas med band.

Livkjortels kilar är isydda, nu skall den syns upp och band på och sedan skall hela härligheten veckas (fast det heter något annat som jag just nu glömt bort). Till detta behöver jag en veckningsbräda som en god vän lovat göra efter mina mått.

Så var är problemet??

För många bitar halvfärdiga.

Skönt att åtmintone handskarna är klara - efter en förlaga som finns på Göinge hembygdsförening i Broby. Missa inte deras fina folkdräktsutställning om ni är i närheten. Eller se helt enkelt till att ni kommer i närheten.

Blir hög av garn!

Lingarn, brodérgarn, stickgarn, knyppelgarn..... ja, alla dessa vackra garner i olika kulörer gör mig hög. Vart och ett av dem representerar oanade möjligheter och det gör liksom ingenting att de bara ligger där till lyst år efter år. Jag VET ju att en vacker dag slår insikten till och man vet precis vad det skall omvandlas till!

Så blir det nog med det här underbara garnet som jag köpte på stickbutiken The Yarn shop. Garnet är väldigt tunt, är en blandning av silke och mohair och roligast av allt är att pärlor redan är inbäddade. Och så är det precis mina färger. Naturligtvis var det dyrt, så jag köpte bara ett nystan som får bli en liten mudd, liten slamsa att ha om halsen eller så drygar jag ut det med något annat. Expertisen på stickcaféet håller på att fundera....

The Yarn shop var ett väldigt trevligt ställe. Svårt att ta sig till även för oss utan rörelseproblem eftersom det ligger på andra våningen med världens brantaste trappa. Detta kompenseras när man väl nått andra våningen. I en liten lokal finns garn, garn, garn och mitt i rummet satt ett gäng kvinnor och stickade. Jag pratade med en av ägarna, Jordana Jacobs, som hälsade till alla stickerskor i Kristianstadstrakten.

Att flyga tur och retur New York tar tid så jag hade laddat upp med ett virkprojekt - tänkte att säkerhetskontrollen skulle ha lättare att acceptera en virknål än en rundsticka med två vassa ändar och en bra nylonlina emellan.... Min gode vän trodde sig förstå att jag höll på med två grytlappar och jag erkänner att det länge såg ut så. Men hux flux blev det faktiskt muddar av det hela. Mönstret är urenkelt och som gjort för tillfällen när man inte tror sig kunna tänka klart. Det är hämtat ur den fina boken Virka muddar av Maria Gullberg men i stället för hennes vackra rullkant har jag nöjt mig med en liten uddspets.

Paul Auster, Jane Austen och Siri Hustved

Hemkommen efter en fantastisk vecka i New York där två av höjdpunkterna gick i litteraturens tecken. En kväll bänkade vi oss för att lyssna på Paul Auster när han läste från sin senaste roman "Invisible". Det var en stark läsning av ett ganska vågat kapitel som handlade om två tonåriga syskons sexuella experimenterande men jag tyckte att både texten och framförandet bars av en inkännande förståelse och ömsinthet från författarens sida. Boken i sig lovar gott - jag har läst två tredjedelar och kan säga så mycket som att det är en stark läsning som dock inte slår New York-serien.

Lustigt nog medverkade Paul Austers hustru i nästa stora evenemang. Morgans Library - som äger en tredjedel av alla Jane Austens brev - öppnade en separatutställning kring just detta material samt manuskriptet till Lady Susan. Utställningen var mycket väl ordnad med en blandning av Jane Austens brev - förfärligt liten handstil - och kringmaterial som lättade upp det hela. Bl a hade muséet bett ett antal personer uttala sig på film om vad Jane Austen betytt för dem och vem ser vi inte exalterat utropa "Oh my God" över glädjen att få fingra på hjältinnans brev om inte just Siri Hustved.

Morgans Library har för övrigt mycket förtjänstfullt lagt ut mycket av sitt material kring denna och andra utställningar på nätet så titta gärna här:

http://www.themorgan.org/austen/

Bl a finns filmen utlagd här.