Ann-Mari Nilsson på besök!

I onsdags hade jag förmånen att få lyssna till Ann-Mari Nilsson, designer som nu givit ut boken Sticka mössor, vantar, sockor utgiven på Hemslöjdens förlag.

Vi som tidigare har tittat i boken vet att den ger ett gediget och lite tidlöst intryck. Här finns olika varianter och - vilket är förnämligt - svårighetsgrader på mössor, vantar och sockor. Mycket utgår från Ann-Maris egen textila uppväxt och vi som gillar skånsk textilhistoria hittar rötter i denna mylla på en del plagg.

Roligt var att få höra hur det gick till att göra boken; hur Ann-Mari hamnade i allt större tidsbrist (så är det ju alltid med stora projekt) och till slut fick sitta och sticka både jul- och nyårsafton. Och att det bakom varje färdigstickat plagg minsann finns ett eller flera upprepade och förkastade.

Ann-Mari hade med sig sina arbetsböcker och vilken fröjd det var att få titta i dem. Så här såg alltså utkasten ut! Och så mycket som blev eller inte.

Vi fick också förklaring till bokens tidlösa intryck; här finns inte en enda avfotograferad människa och man har försökt hålla bokens lay-out så ren som möjligt. Det är klokt tycker jag. En bok som ser daterad ut lånar/köper folk oftast inte. Inte förrän den blir VÄLDIGT gammal - då blir det kul på ett annat sätt.

Jag har själv inte stickat något ur denna bok men eftersom jag är en långsam stickerska är det kanske lämpligt med en mössa och vantar under sommaren. Det finns då en minimal chans att det blir klart till nästa hemska snövinter......

Den enda missen var att Ann-Mari inte fick så väldigt mycket tid på sig - det här var ju ett årsmöte och andra skulle också säga sitt. Jag och flera med mig hade gärna lyssnat längre. Ett studieförbund och jag har därför planer att be Ann-Mari komma till Kulturhuset Vita skolan i Östra Göinge till hösten.

Nya projekt

Jaha, nu har jag börjat på ett nytt projekt: en SPEDETRÖJA. Länge har jag gått och suktat efter en sådan och tittat på Inger Ohlssons alla vackra exemplar. Ett föreläsararvode i den trevliga formen av en presentcheck på Helylle gjorde att jag gjorde slag i saken. Och nu har jag stickat hela fyra varv i det underbara Röros lamullgarn och med stickor 1,5. Det kommer att ta tid men så härligt det är att sticka tunt och med fina stickor.

Tror att jag redan vet vilket band jag vill dekorera med när jag blir klar - sådär 2023 på senhösten. Antingen det rosa (ingen som känner mig blir väl förvånad) eller det vackra svarta med röda blommor. Eller ett blått som jag fick från Kina. Eller något annat.

Men jag har ett par år på mig att fundera över detta delikata problem. Tror jag.

Å andra sidan har Traveling Woman vuxit en aning och jag har börjat på första mönstervarvet. Men sedan anlände Röros till mitt hem och förstörde takten.

Så kan det gå.

Går gör det däremot inte med stjärnorna. Idag är det NÄSTAN stjärnklart men å andra sidan är det orkan.

Snart tror jag på en intergalaktisk konspiration. Det är säkert Vogonerna eller Borgerna eller några andra lika illasinnade typer som ställer till det.

Se upp!!

Flera av er som läser den här bloggen har hört av sig till mig och frågat om jag inte kan tipsa hur man kan börja titta på stjärnhimlen. Självklart kan jag det.

Jag tycker man kan börja väldigt enkelt. Helt enkelt gå ut och ställa sig på backen och titta upp. Eller som Marie Rådbo, en av mina favoritastronomer, brukar skriva: "Se upp!" Hon använder gärna enbart ögonen när hon observerar - detta ger henne överblick och ett vitt perspektiv.

Till en början är det bara ett virrvarr - ingen ordning alls. Men vill man veta var olika saker ligger skall man gå till närmsta bibliotek och låna en stjärnkarta. Eller så går man in på Heavens above och där kan man man själv välja tiden och platsen man skall observera ifrån och simsalabim har man en karta. Jag har ställt in min på Vinslöv och ikväll klockan nio ser stjärnhimlen ut så här:

Börja med Orion - han känner de flesta till och han kommer snart att försvinna ju närmare sommaren vi kommer. Titta på stjärnan längst upp i vänstra hörnet. Den heter Betelgeuse och lyser med ett tydligt rött sken (vissa kvällar mycket rött, tycker jag). Titta sedan på stjärnan längst ner till höger. Den är också mycket klar, heter Rigel och lyser med ett blått sken. Jämför de två - visst är de vackra, men så olika. Tittar ni här i Wikipedia så ser ni allt tydligare.

Anledningen till de olika färgerna är att Betelgeuse och Rigel tillhör olika klasser av stjärnor; Betelgeuse är en röd jätte som man tror kommer att bli en supernova (och så småningom dö) om en sisådär 1000 år, Rigel är en blå jätte som snart kommer att lämna jättestjärnstadiet och astronomerna säger att den antingen blir en vit dvärg eller en supernova. Allt det där är väldigt intressant och det finns hur mycket för oss populärastronomiskt intresserade att läsa om det, men man kan också bara strunta i all fakta och bara glädja sig åt skönheten.

Gå tillbaka till wikipedian så ser ni att strax nedanför Orions bälte - de tre stjärnorna som ligger på rad i mitten - finns en markering för Orionnebulosan, eller M42. Man kan faktiskt se den med blotta ögat, vilket bara det är häftigt, men än roligare blir den i teleskop - eller på foto. Orionnebulosan är ett av rymdens många BB och här håller stjärnor på att födas. På Populär Astronomis blogg finns en bra och spännande artikel om det.

Ja, det var en enkel men rolig favorit det. Här i Vinslöv skall det vara mulet hela helgen, så ingen Orion här inte. Men måndag kväll och ännu bättre tisdag kväll kan det blir riktigt bra. Så passa på och hälsa på Orion då. Och är man feminist liksom bloggens författare kan man glädja sig åt att man i fornnordisk litteratur kallade Orion för Frejas slända. Fast det är en uppgift jag läst för länge sedan och sedan aldrig funnit källan igen. Det kan vara ett hjärnspöke med andra ord.

Sak samma; Orion eller Freja. Vacker är han/hon i alla fall.

Tråkiga böcker........fast inte!

Som bibliotekarie slutar jag aldrig att förundras över alla de förläggare och författare som uppenbarligen inte vill att deras böcker skall bli lästa/använda. Hur kan man annars förklara den uppsjö bra böcker med fruktansvärt tråkiga omslag som ges ut? Den sorgliga sanningen är att om inte boken ser lockande ut, så läses den inte. Vi biblioteksmänniskor kan i viss mån motverka detta genom att ta dessa fulingar till vårt hjärta och prata om dem inför grupper, enskilda besökare och skriva om dem i olika sammanhang.

Så det gör jag nu. Två alldeles fantastiskt härliga böcker, två riktiga böcker för oss nördar har anlänt och tro mig - de kommer ALDRIG att lånas ut om inte vi puffar för dem. Titta själv! Har ni någonsin sett något tråkigare omslag? Och när man tänker på innehållet är det så att man kan gråta blod.

Böckernas författare, Britta Johanson, har samlat 826 mönsterbårder att sy i korsstygn. Men vi som är lite vana slöjdmänniskor vet då genast att man kan använda mönstren till stickning, i vävnader och på en rad andra sätt. Tänk en kofta med någon av dessa bårder? Eller en babyfilt sammanfogad av olika bårder? Eller en pärlstickad mudd? Eller......

Ännu bättre är nästa bok, 7668 (!!!) stjärnor. Nu är jag ju besatt av stjärnor och kan inte få nog men tänk att få tag i en hel bok med stjärnvariationer! Ett helt sängtäcke eller en julduk prydd med olika sådana hade varit kanon. Eller, återigen, en pärlstickad mudd. En damastduk kunde också vara på sin plats.

Ja, det finns som sagt, hur mycket inspiration som helst att få i av dessa böcker men hade inte författaren kunnat brodera en bård och lagt på bokens utsida? Eller en stickad stjärnmudd på den andra? GENAST hade folk velat titta i dem. Intressant är att Britta Johanson är textilkonstnär som verkligen vågar ta ut svängarna. Hon har en butik i Vadstena och ställer ut de mest spännande alster. Läs gärna artikeln om henne i Corren.

Men vad gör vi nu när böckerna ser så tråkiga ut på framsidan? Tja, vi får väl prata........

Dominokurs

Igår var jag på en kurs i dominostickning. Jag hade provat på innan och fortsatte därför med min väska som ser ut så här just nu, men som på något mirakulöst sätt skall bli en liten bag/pås-liknande sak. Det roliga med dominostickning är att man hela tiden måste vara lite alert så man inte glömmer 1. vilken sida man skall ta in och 2. att ta in. Ibland blir intagningslinjen lite skev, men vad gör det?

Kursinspiratör var Queen Mudd och hon hade många piffiga tricks och tips att komma med. Som bonus fick vi lära oss sticka i-cord. Verkar väldigt roligt.

Denna MacCase har Queen Mudd gjort och jag hoppas kunna göra ett eget till min egen Mac. Men måste fundera på färger och sådant trevligt innan.

Men mest av allt vill jag bli klar av läsningen av Nawal el Saadawis bok Den stulna romanen. När den är färdig kan jag nämligen tillåta mig själv ett par varv till på Traveling woman.

Sjalsfränder!

Jag gillar kvinnor som reser. De lär sig så mycket. Och har många saker att berätta.

Så hoppas jag att det blir med min Traveling Woman, som jag nyss lagt upp och stickat en bit på. Citronen gav mig blodad tand och jag är nu fast i sjalträsket. Från Anna garndrömmar fick jag nys på Traveling Woman, som den begåvade Liz Abinante skapat. Anna har stickat en i tjockare garn än mitt (och så fint det blev) men jag vågar mig ändå på mitt tunna. Så jag tog ut en kopia och började sticka i mitt underbara garn från Chili Gredelin, Simone Charming. Att det är 70% babyalpacka och 30% silke märks - det är mycket lättare att sticka med än det garn jag använde till Citronen, som enbart bestod av silke.

Jag vill faktiskt också passa på att tacka Queen Mudd, som när vi började med Citronen väste i mitt öra "du behöver INTE en svensk översättning". Nej, så klart jag inte behövde. Jag, som läser mest på engelska, behöver faktiskt bara lära mig termerna och en del koder för att nu våga mig på ett mönster på engelska. Och det ökar ju mönsterutbudet vansinnigt mycket. Så är det, man behöver goda vänner som puffar en i rätt riktning.

För övrigt hoppas jag att lördagen blir stjärnklar. Då har jag planer för en klotformad stjärnhop som jag vill fotografera och sedan brodera. Den tillhör förvisso en av de mest fotograferade, så jag kunde ju lätt stjäla en bild från Internet. Men se, det hade varit att fuska!

Trevlig helg alla!

Utlottning!

Jaha, då har bloggen passerat 1000 besökare utan att jag hann observera det. Jag är ju inne i mina tre arbetsintensiva marsveckor och har knappt tid för någon fritid. Hann dock observera lite galaxer i natt - alltid trevligt - och så har jag börjat på en Traveling Woman av Liz Abinante. Idén fick jag från den trevliga sajten Annas garndrömmar och hon har gjort minst en sådan. Själv skall jag göra min i det fina garnet Simone Charming från Chili Gredelin (min favoritgarnleverantör som nu dessvärre tar time out).

För att fira bloggens 1000:de besökare lottar jag ut ett garn från just denna garnfavorit. Chili Gredelins underbara silkesgarn Geisha Pitchy kan jag rekommendera. Jag köpte två nystan på vardera 50 gram (500 meter) för att sticka mig en sjal men när väl Citronen var klar var inte ens hälften av garnet uppstickat. Ni har förmodligen till leda sett bilderna på Citronen, men här kommer den som ett prov på hur det kan se ut när man stickar i detta fantastiska garn.

Hur man blir med i utlottningen? Bara skriv en kommentar till denna bloggpost om skönlitteratur eller stjärnor eller slöjd - eller flera av detta (och det räcker med en kommentar som "jag gillar stjärnklara nätter" eller "glöm skönlitteratur, jag stickar i stället".....). Glöm inte bifoga vem du är (på något sätt). Och tävlingen är öppen mars månad ut.

Tack för romantisk uppmärksamhet!

Den här och de två nästkommande veckorna har jag ställt till det och på något sätt bokat in mig fyra kvällar av fem för jobbets räkning. Hur kunde det gå så snett? undrar jag och begriper att det bara finns en att skylla på - mig själv. Så det blir intensiva och ganska roliga veckor.

Som en väldigt trevlig uppmuntran kom därför Katarina Bexells artikel i Norra Skåne om boken Nutidsromantik. Jag tyckte jag bluddrade på och pratade ostrukturerat om precis allting, men Katarina har lyckat bringa klarhet i förvirring och skrivit en jättebra artikel. Den tackar jag för! När jag är ute och föreläser blir jag då och då intervjuad av journalister för ortens tidning. Självklart är inte alla intresserade av mitt ämne och gör väl så gott de kan men vilken skillnad det är att prata med en journalist som både är intresserad och själv stor läsare. Hur kul som helst.

Evy Callmer, men den genomintressanta bloggen A Room of My Own (efter Virginia Woolfs berömda novell) har också läst igenom boken och skrivit en väldigt genomarbetad recension av den och eftersom hon är bibliotekarie glädjer det mig extra mycket att hon ser nyttan med min bok. Är man det minsta lilla intresserad av läsning rekommenderar jag bloggen eftersom Evy genom alla tider läst brett, reflekterande och samtidigt med känsla. Jag tror att många kan hitta tips på egen läsning här.

Så tack till både Katarina och Evy som ger mig lust till nästa projekt: en bok om kvinnosakslitteratur från hedenhös till idag.