Anne-Maries livstycke. Från Skånes sydöstra delar.
Anitas underbara utskårssöm
För det första sys det. Mycket. Men långsamt. Så är det med folkdräkter. Anita, vår ledare, är fena på tillskärning och alla de där knepen som gör att det blir snyggt. Och så vet hon hur man sydde förr. Mia, textil museimänniska, uppmuntrar oss hela tiden att välja förlagor från samlingarna - ingen dräkt blir därmed den andre lik = precis som det var när man bar dräkter. Anne-Marie - sällsynt kunnig i bl a vitbroderi, kan hjälpa en när utskåren inte blir som man tänkt sig. Margareta har sytt en av de vackraste dräkter jag sett och håller på och komplettera med både det ena och det andra. Barbro kan som få vår historia och kan tala om vem som sytt vad och när och vem som har vad gömt i sina gömmor och som vi borde be att få titta på.
Här håller Margareta på med ett livstycke i ylle. Villand tror jag det är.
Kolla en så finurlig anordning! Här skall kjortel hängas på.
Ett härligt gäng, alla djupt intresserade av slöjd och hemslöjd. Inte blir det sämre av att vi fikar tillsammans och det brukar bli en veritabel fest. Idag serverade Barbro en härlig sallad bl a.
Här har jag lärt mig otroligt mycket. Inte bara att sy utan också om historien och så har jag fått ett utmärkt nätverk. Vi besöker också ofta utställningar tillsammans och flera är engagerade i dräktrådet. Någon dansar folkdans och känner till dräktbruket där.
Dessutom får man se så mycket. Idag hade Barbro med sig en gammal nattsärk med fina broderier på och Mia visade ett nyinköpt yllebroderat jynne som vi alla bara dreglade över.
Barbros fina skjortbroderi
Att sy för hand är sällsynt rogivande. Och vad gör det att det tar tid? Inte ett dugg. Själv förväntar jag mig att min blir klar 2028 - sen höst.
Barbro hälsar att det är en brudgumsskjorta, inte en nattsärk. Det borde jag ha begripit själv!
SvaraRadera