söndag 25 april 2010

Handdukar!

Vacker 50-tal. Observera den vackra kvistbården.

Jag är patetiskt förtjust i handdukar - gärna kökshanddukar av olika slag; glas, hand, vanlig, grov. Eller linnehanddukar för badrummet. Och jag anser att handdukar är kulturhistoria som borde dokumenteras bättre. Och när jag har allt manglat och fint och liggandes i linneskåpet - ja, då känner jag mig rik.

Redan på 1950-talet skrev min favorit Gertrud Ingers en underbar bok vid namn Handdukar och duktyg och här finns många av de vanliga med; gåsögon, röda bårder m.m. Och mycket kulturhistoria. Mitt exemplar är utlånat så jag hänvisar till denna bild

2008 kom Ann-Kristin Hallgren med en modern variant - mer på tanke på lay-out för en hel del av de gamla godingarna finns med.

Själv har jag vävt dessa, skam till sägande i en teknik jag inte längre kommer ihåg. På en rulle ligger också 12 stycken i tuskaft och väntar på att bli klippta, namnade och inlagda i linneskåpet. En god vän och jag vävde för ett par somrar sedan dessa från ett mönster från den alltid lika inspirerande Vävmagasinet.

De vänstra har jag vävt själv - även påsk- och julvarianter. De rosa/vita/svarta är auktionsfynd. Bomull-linblandning.

Under tiden kan jag börja fålla och namna ett par fina handduksräckor som jag fått tag i via auktioner. De är nog - här får ni som vet gärna rätta mig - från 50-talet och är sådant som folk köpt men aldrig gjort vid. Underbar kvalité som inte går att få tag i idag. Jag gillar ju rosa så denna variant är jag särskilt glad över.

Hellinne är det med ålder? 50-tal??

Men fortfarande görs det handdukar av klass i Sverige. Jag tänker då på Klässbols linneväveri och det är från dessa jag köper mina nya glashanddukar - Manhattan av Peter Condue. Dyra är de, men väl skötta kan de hålla i generationer. Jag köper en då och då och namnar under sommarsemestern.

Stilren, vacker och vansinnigt bra att torka vinglas med!

Men herregud, hör jag någon ropa. Vad SKA du med alla dessa till? Tja, säger jag. Dels ÄR de kulturhistoria och av den anledningen underbara att äga. Men vi använder mängder med handdukar. Vi har inte diskmaskin -vill inte ha diskmaskin och torkar både disk och händer i köket. En sval linnehandduk till gäster och en annan för husfolk tycker jag är artigt sätt i badrummet. Och tro mig, hur många dussin jag än har så händer det titt som tätt att linneskåpet är tomt och handdukarna återfinns antingen i tvättunnorna eller i mangelkorgarna.

Men det är ju en helt annan historia.....

5 kommentarer:

  1. Visst är det fantastiskt med handdukar. Vi har en hel uppsjö (har faktiskt inte räknat dem) underbara linnehanddukar, vita med röd bård och namnade med initialer i korsstygn: EF. Det betyder Elna Frid, hon var min mans farmor och hon färdade handdukarna inför sitt bröllop 1906. Vi använder dem både i köket och badrummet. Deras like står icke att finna när det gäller kvalitet. Och tala om hållbarhet. De är över 100 år gamla och man kan tro att de vävdes förra veckan. Nytvättade och nystrukna blänker de som guld... jaa man känner sig rik :-)

    SvaraRadera
  2. Så roligt att få reda på! Jag funderar nämligen på en handduksutställning till hösten.....

    SvaraRadera
  3. Den här var trevligt skrivet. Handdukar ÄR härliga. Och behövliga. Det är faktiskt dessutom trevligt att mangla fast jag borde byta mangelduk men drar mej för det...

    SvaraRadera
  4. Hej,
    har du inte fållat klart dina handdukar snart så man får reda på andra projekt som du håller på med, och bli inspirerad av?

    SvaraRadera
  5. Hej, jag håller med, det finns inga andra handdukar än "Riktiga Hellinne Handdukar" gärna handvävda. Det går inte att jämföra med de handdukar som du köper på tex. IKEA. De Riktiga handdukarna blir bara vackrare och vackrare ju mer du använder dem. Att torka disken går snabbt eftersom linne har så bra uppsugningsförmåga. Så har du väl upptäckt dessa fina gamla handdukarna då duger inget annat. Vår Hälsningar Britt på Lavendela

    SvaraRadera