Det går långsamt men framåt för folkdräkten. Nu håller jag på med kjortel och fållar den med röda band på insidan.
Jag kan inte låta bli att imponeras över med vilken noggrannhet man sydde kläder förr. Tänk att lägga ner ett sådant arbete på den osynliga fållen! Men plagget blev å andra sidan starkt och håller än idag där de finns på våra museer. Tanken var ju att dräkten skulle hålla och kunna ärvas - om inte i helt skick så i alla fall i delar.
Ja, imponerad är ordet.
Det är ett behagligt arbete, inte svårt, långsamt och man hinner tänka många tankar när man sitter och handsyr.
Bl a tänker jag på Jane Austen, som enligt flera biografier, var mycket stolt över sina jämna och fina stygn. Jag har sett en näsduk hon broderat och tro mig - hon hade all anledning att vara stolt. Och titta på det här lapptäcket som hon och hennes syster Cassandra sydde till mamman!
Så duktig är inte jag men är nöjd ändå.
Nu väntar jag på nästa ledighet med mycket ljus - då MÅSTE särkens vitbroderi bli klart.
Dagsljus är verkligen handarbetsbefrämjande. Det måsta vara väldigt fint sytt, man kan inte ens anan stygnen på bilden.
SvaraRaderaVad duktig du är, många strängar på lyran :).
SvaraRaderaÄr du involverad i Slöjdklubben på Barbacka? Läste idag i Sydsvenskan om Sara Degerfält som har slöjdklubb för 9-14-åringar där. Min 9-åring är helsåld på slöjd, det kanske kunde varit något för honom?
Fint, vad är det för dräkt?
SvaraRadera/Mikael
Kristina! Tack. Man ser faktiskt stygnen - men de är fint lagda - eftersom färgen är blå liksom tyget.
SvaraRaderaLinda! Jag är inte inblandad i Slöjdklubben, men Hemslöjdsförbundet är och jag tror ABSOLUT att det är något för din son. Slöjdklubbarna har blivit jättepopulära.
Mikael/Historisk dräkt - Östra Göinge härads; originalet är Skarviksdräkten som finns på Göinge hembygdsmuseum.